Måste få ur mig.

En grej med mig är jag ibland kan tyckas rätt negativ. Alltså, inte liksom i livet, då är jag väldigt positiv, men när det gäller vissa grejer som jag verkligen inte tycker om. Till exempel viss musik, musik som inte har varken hjärta eller själ eller ens någon slags strävan efter att vara unik. Ett exempel är alla låtar som sjungs av Sonja Aldén. Enligt mig är det så fruktansvärt att jag nästan får kväljningar. Särskilt den senaste i melodifestivalen. Hu.

Även många personer kan jag  störa mig på. Människor som är dryga och jobbiga eller allmänt skrytiga, människor som putar med munnen, blundar och nickar samtidigt. Och såna som suger ut all ens energi. Vissa har man dragits med under tre hela år, man har kallat dem ens vän, men de har inte på något sätt förtjänat att vara det. Dessa personer stjäl ens drömmar, kräver all uppmärksamhet som finns i alla rum, och får de inte det så stjäl de den genom att bli katt-anus så någon tillslut måste fråga "men hur är det fatt?" Människor som är så in i bängen självupptagna att de aldrig kan fråga hur ens kompis mår utan maler på i en evighet om tecken i sina pojkvänners handlingar som tycks betyda att han inte älskar henne. Människor som stjäl andras tatueringar!! Jag blir så jäkla arg, jag har lagt dessa personer bakom mig men ändå kan de få mig att bli så in i helvettes arg när jag tänker tillbaka på all skit de fått en att dras med och på allt de har förstört!!! Jag tänker ibland när jag ser dessa personers nya kompisar, akta er, ni vet inte vad ni ger er in på. Jag vill varna dem och säga "STOPP STANNA DE ÄR SJUKA I HUVUDET! FLY FÖR LIVET!!" Men det kan man ju inte. För man vill inte starta ett bråk, inte starta kallabalik.

Skönt att få ur sig det här. Klart slut kan inte suddas ut.